Nu vilar skuggorna över mig.

Ibland är världen bara så ofattbart kall, mörk och grym,
men jag kan ingenting annat än att fortsätta leva och
försöka vända mig om för att se ljuset, som jag eller
någon annan bakom mig tycks skymma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0