Saknaden efter en vän.

Det var nästan sommar sist vi sågs,
det är så länge sen att jag inte minns
annat än ditt ruffsiga hår, smittande leende,
glansiga ögon och stoltheten jag kände
över att få vara där med dig.

Du gör mig glad, vet du det? Om det
är någon som förtjänar en ros så är
det du, och jag är bara rädd att förlora
och inte kunna släppa taget om allt
som inte har med dig att göra
.

Jag saknar dig, mer än jag tidigare förstod
för man saknar väl mycket om det gör ont
och tårarna nästan tittar fram även då man
håller tillbaka, spänner sig till det yttersta
för att kunna säga "jag förstår" med ett leende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0