Dikten jag skrev för en och en halv dag sedan.

Ibland är livet ett tomt, svart hål.
Man faller medan man blundar,
och man landar aldrig bekvämt,
om man landar alls.

Ibland är livet en berg-och dalbana.
Man åker upp, plötsligt är man nere,
och innan man hinner reagera
mår man illa, spyr
och åkturen är slut.

Ibland är livet vackert och ljust.
Man plockar blommor, har någon att ge
dem till och när man kommer hem
får man en kram
istället för slag.

Ibland leker livet.
Man vågar drömma och hoppas,
och framtiden känns inte lika mörk
som den gjorde igår.

Kommentarer
Postat av: Anonym

fint
sant

2007-11-18 @ 13:16:10
URL: http://isabellemannersjo.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0