Min Värld Gungar, Innan Jag Hoppar.

Om du vet vem jag är, behöver jag knappas berätta det för dig.
Och om du förmodan inte har en aning om vem jag är, då kan
jag nästan lova att du kommer att lära känna mig på ett eller
annat vis, här via min blogg. Om den blir väl uppdaterad vill
säga.

En klasskamrat, Isabelle närmare bestämt, sa till mig för bara
någon dag sedan att jag borde börja blogga. Men visst hade
jag redan en blogg, faktiskt tre stycken och alla lika ouppdaterade
(och HEMLIGA). Jag vet inte riktigt hur men hon lyckades få mig
att skaffa ett konto här, på blogg.se, med en ohemlig adress.

Men skyll inte på mig om du blir besviken, okej? ;)


Idag fick jag veta att min kusin ska ha barn, har inte pratat med
henne på flera år, och det känns konstigt att hon är så vuxen.
Nyss var vi ju små. Jag minns speciellt en gång, när vi sprang
runt med våra pyjamasar, ute, i Finlands svala sommarkväll.

Höstlovet började idag!

Och naturkunskap B provet ska vi inte ens prata om, usch.

I stadens hörn
bara fötter, små och kalla,
går på hård asfalt, se upp
glassplitter ligger runt i ett
tunt lager
bara fötter går på eld
och vatten för att finna sig
en bit mat, lite glas
skadar inte
bara fötter, barna fötter, smutsiga
blåa av brist på värme
såriga, blodiga, men de
ingenting känner
bara fötter små, går hem
utan att ta ett steg
hemmet är där de står
på gatan.
Mari 071027