Vänskap.
Och jag hade glömt
hur underbar hennes röst var,
och jag rös
när hon talade till mig,
till oss
till alla som ville höra på.
Fick tårar i ögonen
men mest av allt
log jag
för just där
precis då
behövde jag inte sakna
mer än närheten.
hur underbar hennes röst var,
och jag rös
när hon talade till mig,
till oss
till alla som ville höra på.
Fick tårar i ögonen
men mest av allt
log jag
för just där
precis då
behövde jag inte sakna
mer än närheten.
Kommentarer
Postat av: Mickiz
Wow! Du är ju verkligen en poet. Jag rös när jag läste den. Precis så känner jag. KRAMISAR!
Postat av: Mickiz
Här e min Blogg. Theemptyroom.blogg.se.
Trackback
