R.I.P.
Imorse vaknade jag strax innan nio, och klockan nio ringde telefonen. Lät mamma svara som vanligt. Jag kände på mig att någonting inte stod rätt till på mammas tonfall, och jag kände på mig att någon hade dött.
Vid halv tio tiden kom mamma in i rummet och "väckte" mig, hon trodde att jag sov, och säger "jag har dåliga nyheter". Då hade jag redan gråtit en stund, men tårarna hade hunnit torka bort så hon såg inte.
"Farfar dog klockan 6 nu på morgonen"
Kan man någonsin vara förberedd på sådant?
Jag stoppade ner huvudet under täcket och grät.
Mamma gick ut ur rummet.
Hela dagen idag har jag möblerat om i mitt rum, själv. Det tog fem timmar. När jag var färdig med allt, tände jag ljus och lade mig i sängen igen. Snart kände jag hur tårarna strömmade ner för mina kinder.
Min farfar skulle ha fyllt 79år i Mars. Han var min hjälte, även om jag inte kände honom så väl som jag önskar att jag hade gjort. Nu hoppas jag bara att han har det bra bland änglarna, och slipper ha ont.
Jag minns att det sista jag sa till honom var "vi ses", och det gör vi farfar, en dag.
Vila i Frid.
ingen mer julskinka för min del för i år
på fredagen, lördagen efter avslutningen.
Spydde inte mer än på lördagen, men har mått illa sedan dess.
Idag är det lite bättre än igår. Det är när jag ställer mig upp efter
att ha ätit som illamåendet slår till.
Kramen
Och värmen jag kände när hon kramade mig, och jag
tillbaka, är obeskrivlig. Just där, just då, kändes det som
att jag tappade fotfästet och svävade några centimeter
ovanför marken. Nu om någonsin borde jag kunna ha en
God Jul.
Amor.
borrar sig för djupt in i hjärtat
börjar smärtan att växa.
& kärleken tycks aldrig dö.
Händer det dig också?
När jag väntade på bussen efter skolan
kom en man i 50års åldern fram till mig
och frågade om 524 redan gått. Jag sa
att jag inte visste, jag hade precis ställt
mig där. Snart påpekade han att det var
kallt, och berättade att han varit i centrum
och köpt en CD-skiva, och han nu skulle
hem till Vallentuna. Samtalet flöt på, det var
mest han som pratade, men jag såg att
han uppskattade att någon ville lyssna.
Han var snäll, och jag kunde ingenting
annat än att le, när han önskade God Jul,
och klev på sin buss.
Det är rätt så trevligt med folk man inte känner
kommer för att prata. Ibland kan det rent av vara
skrattutlösande. Det händer mig ofta.
Saknaden efter en vän.
det är så länge sen att jag inte minns
annat än ditt ruffsiga hår, smittande leende,
glansiga ögon och stoltheten jag kände
över att få vara där med dig.
Du gör mig glad, vet du det? Om det
är någon som förtjänar en ros så är
det du, och jag är bara rädd att förlora
och inte kunna släppa taget om allt
som inte har med dig att göra.
Jag saknar dig, mer än jag tidigare förstod
för man saknar väl mycket om det gör ont
och tårarna nästan tittar fram även då man
håller tillbaka, spänner sig till det yttersta
för att kunna säga "jag förstår" med ett leende.
nej
våra blickar flöt bara förbi
och det kändes inte nära.
Hennes röst ekade av tomhet
och hon hörde nog inte mig
när jag viskade att jag ville
höra mer, bad henne stanna kvar.
Kan hon förlåta någonting
jag inte gjort? Förlåt mig
Nu vilar skuggorna över mig.
men jag kan ingenting annat än att fortsätta leva och
försöka vända mig om för att se ljuset, som jag eller
någon annan bakom mig tycks skymma.
så är det.
hade ett trevligt samtal med en kvinna
imorse, innan bussen kom, den var
sen som vanligt. Vi pratade om
framtiden.
Vi hade endast en lektion i skolan,
det är alltid lika trevligt att träffa alla
söta individer i klassen, jag vill påstå
att vi är en bra grupp människor. :)
Visst är vi det, Isabelle?
En ständig oro som tyngder
jag önskar att jag slapp
men jag slipper inte
innan du verkligen
försvinner...
..gör det inte.
Heshet vid kassan
kommer bli kul! Träffade pappa idag, vi
köpte ett halsband till mamma i julklapp.
Sedan gick jag runt lite i centrum själv och
hittade faktiskt en klänning (!), ett linne och
en tröja :).
Det var lite jobbigt att säga tack, vid kassan
efter alla köp, då min röst är hesare än hes.
Men är inte hesa röster sexiga? ;) haha
Marie Picasso
Ikväll, eller igår kväll kanske jag ska säga,
klockan är ju ändå över midnatt, föddes en
ny stjärna! Vinnaren av idol 2007 heter
Marie Picasso!
Jag ska vara ärlig nu. Amanda är hur grym
som helst, helt grym. Och innan jag var på
finalen i Globen nu ikväll så ville jag att hon
skulle vinna, även om det inte spelade nån
större roll eftersom de båda säkerligen
kommer att släppa en egen skiva och allt
vad det innebär. Ikväll när jag satt i Globen
och Marie gick upp på scenen, och började
sjunga på sin första låt, blev jag kär. Helt
underbart fantastiskt var det! Det måste vara
den mäktigaste känslan jag känt när jag hört
någon sjungit. Se, hör, upplev Marie live
och du förstår mig! <3
Grattis Marie! Jag ska stå längst fram när
du har din konsert, när det nu blir :) Amanda,
du är hur grym som helst. Kommer att köpa
era plattor!
Är ganska hes i halsen nu, efter allt skrikande.
Idol 2007 är slut. Vem blir idol 2008? ;)
Svimning.
och frågade om jag inte kunde vara barnvakt. Visst sa jag och jag
och Henna åkte dit till elva. Sedan umgicks vi med syrrans 11-
åriga son, glodde mest på film tills vi alla tre somnade vid tv.n.
Syrran kom hem vid halv fem, och väckte oss för att fråga om
vi ville ha skjuts hem, eftersom E, hade skjutsat henne och
kunde skjutsa hem oss också. Så vi gick ut i hallen för att ta på
oss ytterkläder. Det är då jag kände att jag blev illamående och
snurrig. Världen blev suddig och det susade i mina öron. Jag
måste ha rest mig alldeles för fort. Hur som helst hjälper Henna
och E mig ut i hissen där jag tydligen svimmar.
I nästa sekund hör jag hur E. frågar om jag har epilepsi eller om
vi druckit, Henna svarar nej och förklarar att jag har hjärtfel. När
E upptäcker att jag vaknat till frågar han om jag är medveten om
att jag var borta ett tag, nyss. Nej det var jag inte medveten om.
Jag tar några djupa andetag och det börjar kännas bättre.
Det var läskigt.
Igår höll min vänstra överarm att då och då domna bort. Även
imorse kändes armen lite bortdomnad. Får nog ringa doktorn
snart.
Fortsatta studier
Får se hur det ser ut när slutbetygen kommer i vår.
Jag funderar rätt så mycket på vart jag ska plugga.
Att jag ska plugga och till sjuksköterska vet jag redan,
men vart?
Är rätt så säker på att jag inte kommer att stanna i
huvudstaden inte heller i Uppsala. Vill ut i landet,
se lite nya landskap, och när jag tröttnat på det, drar
jag till en ny plats, utanför Sverige. Några alternativ
till studieorter som jag funderar på är Umeå, Örebro,
Linköping, Gävle... jag har beslutsångest.
