Min Värld Gungar, Innan Jag Hoppar.

Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls

I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra

Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett

Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin

Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst

Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår

Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular

Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer

Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav




[Min själ, mitt hjärta]

Nej jag har inte tröttnat på att skriva blogg,
det är bara mitt internet som är knas.
Sjukt irriterande!

Sitter i skolan, på en lektion som precis håller på att börja. Det är allt annat än tyst i klassrummet och läraren verkar börja bli irriterad. "Nu får det vara nog" säger hon till sist och klassen tystnar av häpnad, för inte hade vi någonsin tidigare hört henne ryta till så högt, och inte kunde väl hon få sådan styrka i sin röst? Nej vi vill ju inte tro det, att andra klarar av och gör vissa saker som är helt mänskliga, för visst kan alla höja rösten när väl ens egen gräns överskridits. Samma sak gäller känslan av sorg. Det är naturligt att vara ledsen, och visa känslor bara man är det någon annanstans och när ingen annan ser.

Jag hajar till, möter lärarens blick och lyssnar med ett halvt öra på vad hon säger. Det finns så mycket annat att tänka på idag, det händer saker hela tiden, bra saker, men även dåliga. Våra nätverk med vänner, bekanta, "hej-kamrater", närstående och familj utvidgas från generation till generation. Och ändå känner man sig ensam när man går runt i en miljonstad som Stockholm, varför?

Det hjälper ganska mycket med ett "hej, hur mår du?" om personen verkligen bryr sig. För oftast har människan som ställt frågan i förbigående redan hunnit gå tjugo meter innan man ens hunnit svara, och då kan man nästan bara ropa ett "bra... det är bra" för vad skulle det spela för någon roll om man sa hur det egentligen är? Skulle personen då vända om, springa tillbaka, ge en kram, trösta och fråga om en fika, så man fick berätta orsaken till varför man mår som man gör?

Och när läraren efter genomgången kommer fram för att se hur det går med mina ekvationer, känner jag hennes varma andedräkt när hon frågar hur det är med mig, för idag är jag ju inte glad som jag brukar. När jag säger att det är okej, påpekar hon att det inte ser ut som det. Hon frågar om jag är trött. "ja, jag är trött" svarar jag, för det är jag också. Men helst vill jag våga säga att "nej, jag är inte trött, jag är bara så förbannat ledsen", utan att vara rädd för att behöva förklara. För man ska ju alltid ha en orsak, men idag har jag ingen.

Elinor tog denna bild på mig och Magnus Carlsson i somras.

fastnar i en bilkö
försöker komma loss
jag trodde att det skulle gå lätt
att glömma bort allt om oss
allt om oss

leendet det gråter
varje lögn är sann
varje dag så tänker jag
på saker som vi gjort för varann
med varann

om jag vetat då vad jag vet nu
så hade allting varit klart och tydligt
och sett annorlunda ut
för ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
utan nån som du

såg en tatuering
som påminde om dej
satte den på armen
för jag ville göra nånting för dej
nåt fint för dej

om jag vetat då vad jag vet nu
så hade livet varit klart och tydligt
och sett mycket bättre ut
ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
förutom du

och jag undrar
vem kommer att få sova i din säng?
vem håller du om när det blåser?
vem får bo i drömmen du drömmer?
en stilla doft av aprikoser
och vilda rosor
vilda rosor

om jag vetat då vad jag vet nu
så hade livet varit klart och tydligt
och sett mycket bättre ut
ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
förutom du
förutom du
utan nån som du

Snön har fallit på taken, upptäckte det redan
när jag skulle till bussen nu i natt. När jag
väl var hemma, frågade mamma om jag
             "hade tagit någonting",
ja sade jag, man ska ju vara ärlig.
Hon sa att vi skulle prata mer nu på
morgonen, klockan halv nio. Och när jag
frågade varför just halv nio, svarade hon
att det är vid den tiden man mår som mest
illa.

Jag fick sova fram till halv tolv ändå. Dock
vaknade jag vid halv nio bara för att hon hade
sagt att hon ville prata med mig. Dumma
hjärna.

Men när mamma upptäckte att jag hade
vaknat kom hon iallafall in på mitt rum
och sa att rummet stank av  sprit,
liksom pappa. Sedan var det tyst en stund.

När hon öppnade munnen igen var det för
att säga, att hon minsann inte tänkte ta hand
om ett fyllo, att det var bäst att jag flyttade hem-
ifrån så snabbt som möjligt. Va fan, som om
jag skulle vara det. Aldrig.


Jag hade dock ett väldigt trevligt telefonsamtal
med Shanay, när jag satt på tåget från stan,
efter att ha träffat Albert, Ö, Katarina, Johannes
och andra. Innan festen. Det var mysigt. Allt.
Men mest att få prata med Shanay.

Min favoritfilm! Om du inte har sett den borde
du verkligen göra det IDAG!

http://www.youtube.com/watch?v=uc4frBAtFo4

Imorgon är det idol igen :)

Vem vill följa med och se finalen, i globen? Gratis!

Var nyss och köpte lite godis.
För visst ska man få unna sig
lite godis på lovet? Säg ja, så
att jag inte får allt för dåligt
samvete redan efter den första
chokladbiten jag precis hann
stoppa i mig.