Lasse Lindh - Du kan få mig hur lätt som helst
Du kan få mig hur lätt som helst
i en värld som är så kall och hård som den här
är en blöt mjuk kyss det enda jag begär
Du kan få mig hur lätt som helst
något så simpelt som att du håller mig hårt,
blås på det onda, ta bort allting svårt
Åh kärlek, var inte kärlek
menat som något enkelt att ge
när blev kärlek så svårt att få
Du kan få mig hur lätt som helst
om du ler när det regnar och fångar min blick
i en tid där ingen nånsin ler och fångar min blick
Du kan få mig hur lätt som helst
det räcker med att jag är den förste som du tänker på,
när du vaknar och känner dig ovanligt grå
Åh kärlek, var inte kärlek
menat som något enkelt att ge
när blev kärlek så svårt att få
Du kan få mig hur lätt som helst
dölj världen från mig i dina lockar,
kryp närmre och viska jag älskar dig så
Att fly när man egentligen vill gå närmare.
Jag vill inte göra så,
varför blir det ändå alltid
så fel
Jag springer, du står still
Jag är nog rädd för att bli fångad
rädd för att förbli ofångad
Nästa gång ska jag stå kvar
inte röra en fena
inte ens andas ut
Jag ska sluta vara rädd
för det är bara du
ingen annan.
& jag vill ju stanna.
Det finns bara en.
När vill man vara den man är?
är det möjligtvis någon som ställt samma fråga tidigare,
det känns så bekant på något sätt,
om inte, måste jag ha frågat det mig själv för länge sen,
så länge att jag glömt bort om jag fick något svar.
Jag tycker om dig för den du är,
varför gör inte du det?
Jag tror att det är en myt det där att man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Det kan mycket väl vara så att man inte har lärt sig att tycka om en själv lika mycket som man tycker om andra. Vissa kanske till och med bara kan älska sig själva om de får visa, känna och förmedla kärlek till andra. Någon kanske inte är säker på om det är en skillnad på kärleken som man ger till sig själv, och den man ger till människorna runt omkring. Men visst jag har ju ingen större aning om annat än hur det är för mig.
att känna värme.
att hon blev glad
att jag lyckades locka fram
det där vackra leendet
hos henne.
<3
Det var tredje gången, blir det någon fjärde?
...
Snart är allt slut, inte alls länge kvar nu.
Kommer bli svårt, svårare än jag
någonsin kunde tänka mig att det skulle bli
för tre år sen när allting började.
Det har gått så otroligt fort
ettan, tvåan och snart även trean
avklarad, sen finns vi inte
mer än i våra minnen.
Du..
faller utan att veta vart jag landar
om jag landar
faller
och om jag landar
är jag rädd för att det
ska göra ont
inte på mig
utan dig
för du är väl där för att ta emot
jag faller
och jag vill landa
i din famn.
När man gör det, ska man göra det ordenligt.
Det måste nog ha varit någonting med farfars död som gjorde att jag slutade skriva här. Jag slutade skriva inför andra, jag slutade att blotta mig själv för hela världen. Jag valde istället att uttrycka min ångest i mina dikter som jag skriver i olika skrivhäften. Det kändes lättare så. Men jag vill tro att jag är redo för en ny omgång nu, idag.
När man slår, ska man slå så hårt att man även själv tappar balansen. Man ska slå tills han blöder, tills han faller omkull, lär sig sin läxa, aldrig mer gör om sitt misstag och inte säger förlåt utan att se en i ögonen. Helst ska han även kyssa ens fötter, slicka ens tår och viska "jag ger mig... jag ger mig, bara du låter mig vara", och det är då när viskningen kommer som man ska ta sats, lyfta sin högra fot, svänga den bakåt innan man sedan med fullkraft svänger framåt, träffar, sparkar och tar andan ur honom, för alltid.
