Marie Picasso
Ikväll, eller igår kväll kanske jag ska säga,
klockan är ju ändå över midnatt, föddes en
ny stjärna! Vinnaren av idol 2007 heter
Marie Picasso!
Jag ska vara ärlig nu. Amanda är hur grym
som helst, helt grym. Och innan jag var på
finalen i Globen nu ikväll så ville jag att hon
skulle vinna, även om det inte spelade nån
större roll eftersom de båda säkerligen
kommer att släppa en egen skiva och allt
vad det innebär. Ikväll när jag satt i Globen
och Marie gick upp på scenen, och började
sjunga på sin första låt, blev jag kär. Helt
underbart fantastiskt var det! Det måste vara
den mäktigaste känslan jag känt när jag hört
någon sjungit. Se, hör, upplev Marie live
och du förstår mig! <3
Grattis Marie! Jag ska stå längst fram när
du har din konsert, när det nu blir :) Amanda,
du är hur grym som helst. Kommer att köpa
era plattor!
Är ganska hes i halsen nu, efter allt skrikande.
Idol 2007 är slut. Vem blir idol 2008? ;)
Svimning.
och frågade om jag inte kunde vara barnvakt. Visst sa jag och jag
och Henna åkte dit till elva. Sedan umgicks vi med syrrans 11-
åriga son, glodde mest på film tills vi alla tre somnade vid tv.n.
Syrran kom hem vid halv fem, och väckte oss för att fråga om
vi ville ha skjuts hem, eftersom E, hade skjutsat henne och
kunde skjutsa hem oss också. Så vi gick ut i hallen för att ta på
oss ytterkläder. Det är då jag kände att jag blev illamående och
snurrig. Världen blev suddig och det susade i mina öron. Jag
måste ha rest mig alldeles för fort. Hur som helst hjälper Henna
och E mig ut i hissen där jag tydligen svimmar.
I nästa sekund hör jag hur E. frågar om jag har epilepsi eller om
vi druckit, Henna svarar nej och förklarar att jag har hjärtfel. När
E upptäcker att jag vaknat till frågar han om jag är medveten om
att jag var borta ett tag, nyss. Nej det var jag inte medveten om.
Jag tar några djupa andetag och det börjar kännas bättre.
Det var läskigt.
Igår höll min vänstra överarm att då och då domna bort. Även
imorse kändes armen lite bortdomnad. Får nog ringa doktorn
snart.
Fortsatta studier
Får se hur det ser ut när slutbetygen kommer i vår.
Jag funderar rätt så mycket på vart jag ska plugga.
Att jag ska plugga och till sjuksköterska vet jag redan,
men vart?
Är rätt så säker på att jag inte kommer att stanna i
huvudstaden inte heller i Uppsala. Vill ut i landet,
se lite nya landskap, och när jag tröttnat på det, drar
jag till en ny plats, utanför Sverige. Några alternativ
till studieorter som jag funderar på är Umeå, Örebro,
Linköping, Gävle... jag har beslutsångest.
Tal och taggar.
Jag har ju så mycket att berätta, men
ändå ingenting märkvärdigt.
Igår var jag och fikade med ett gäng
trevliga människor, det var mysigt :)
Ska snart hålla ett tal i Svenska, får
se hur det går, tror och hoppas på att
det kommer gå rätt så bra.
Livet leker, det är en dans på rosor,
men har trampat på ganska många
vassa taggar under hösten. En del
börjar lossna nu, men det blöder lite
lätt fortfarande. Andra taggar sitter kvar,
vägrar att komma loss. Ibland gör det
ont att ta ett danssteg fram. Och ibland
kan jag ingenting annat än njuta av
smärtan, och vara glad för att det inte
är värre.
"You will never find the right person,
if you never let go of the wrong one."
men om personen inte är fel för mig,
jag är bara fel för denne. Varför kan
inte den där "lukt-teorin" fungera på
båda; att man endast dras till den lukt
som man själv tilltalar ?
Dikten jag skrev för en och en halv dag sedan.
Ibland är livet ett tomt, svart hål.
Man faller medan man blundar,
och man landar aldrig bekvämt,
om man landar alls.
Ibland är livet en berg-och dalbana.
Man åker upp, plötsligt är man nere,
och innan man hinner reagera
mår man illa, spyr
och åkturen är slut.
Ibland är livet vackert och ljust.
Man plockar blommor, har någon att ge
dem till och när man kommer hem
får man en kram
istället för slag.
Ibland leker livet.
Man vågar drömma och hoppas,
och framtiden känns inte lika mörk
som den gjorde igår.
Hennes ord.
Jag vet inte vad som gör mig så slö.
Skolan blir lidande, det är det enda.
Jag har liksom klivit ett steg tillbaka,
och att gå fram ett steg, känns för
tungt. Kanske har jag för mycket att
tänka på, kanske borde jag ta tag i
mig själv snart igen.
Men igår kändes livet lätt, allt gick bra,
och jag blev berörd av orden som hon
skrev till mig. Samtidigt kände jag en
liten hopplöshet i det hela.
Men igår kändes livet lätt.
Och jag saknar en annan.
Så fiiiin.
Jag svävar på rosa moln.
Leéndet.
Rösten.
Allt.
Helt underbartfantastisktfiiint.
Kan inte få nog.
Lars Winnerbäck - Av ingens frö
Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls
I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra
Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular
Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer
Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav
[Min själ, mitt hjärta]
Allt är internets fel.
Nej jag har inte tröttnat på att skriva blogg,
det är bara mitt internet som är knas.
Sjukt irriterande!
Glitter & Glamour.
- Blev lyckat! Det var verkligen bra arrangerat!
Efteråt följde jag med hem till Johanna, med
Alexi, Albert, Julia, Amanda, Lucia, Dan, Sara,
Nora, och Charlie. Hade trevligt!
Lite senare stack Amanda, Julia, Johanna
och jag ut på nån bar med pudelrockare :).
Lite hög musik när man är nykter men
annars var det roligt att spana in alla coola
människor. :)
Idag åkte jag direkt till Gamla Stan från Johanna,
gick på nån liten finsk marknad med mamma,
tills jag tröttnade och stack för att vandra lite på
Gamla stans gator, när mamma hade umgåtts
färdigt med sina vänner åkte vi hem.
Fryser ihjäl nu.
Varför Stockholm är så ensamt och kallt.
Sitter i skolan, på en lektion som precis håller på att börja. Det är allt annat än tyst i klassrummet och läraren verkar börja bli irriterad. "Nu får det vara nog" säger hon till sist och klassen tystnar av häpnad, för inte hade vi någonsin tidigare hört henne ryta till så högt, och inte kunde väl hon få sådan styrka i sin röst? Nej vi vill ju inte tro det, att andra klarar av och gör vissa saker som är helt mänskliga, för visst kan alla höja rösten när väl ens egen gräns överskridits. Samma sak gäller känslan av sorg. Det är naturligt att vara ledsen, och visa känslor bara man är det någon annanstans och när ingen annan ser.
Jag hajar till, möter lärarens blick och lyssnar med ett halvt öra på vad hon säger. Det finns så mycket annat att tänka på idag, det händer saker hela tiden, bra saker, men även dåliga. Våra nätverk med vänner, bekanta, "hej-kamrater", närstående och familj utvidgas från generation till generation. Och ändå känner man sig ensam när man går runt i en miljonstad som Stockholm, varför?
Det hjälper ganska mycket med ett "hej, hur mår du?" om personen verkligen bryr sig. För oftast har människan som ställt frågan i förbigående redan hunnit gå tjugo meter innan man ens hunnit svara, och då kan man nästan bara ropa ett "bra... det är bra" för vad skulle det spela för någon roll om man sa hur det egentligen är? Skulle personen då vända om, springa tillbaka, ge en kram, trösta och fråga om en fika, så man fick berätta orsaken till varför man mår som man gör?
Och när läraren efter genomgången kommer fram för att se hur det går med mina ekvationer, känner jag hennes varma andedräkt när hon frågar hur det är med mig, för idag är jag ju inte glad som jag brukar. När jag säger att det är okej, påpekar hon att det inte ser ut som det. Hon frågar om jag är trött. "ja, jag är trött" svarar jag, för det är jag också. Men helst vill jag våga säga att "nej, jag är inte trött, jag är bara så förbannat ledsen", utan att vara rädd för att behöva förklara. För man ska ju alltid ha en orsak, men idag har jag ingen.
Vi är coola.
Elinor tog denna bild på mig och Magnus Carlsson i somras.
Per Gessle - Om jag vetat då (vad jag vet nu)
fastnar i en bilkö
försöker komma loss
jag trodde att det skulle gå lätt
att glömma bort allt om oss
allt om oss
leendet det gråter
varje lögn är sann
varje dag så tänker jag
på saker som vi gjort för varann
med varann
om jag vetat då vad jag vet nu
så hade allting varit klart och tydligt
och sett annorlunda ut
för ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
utan nån som du
såg en tatuering
som påminde om dej
satte den på armen
för jag ville göra nånting för dej
nåt fint för dej
om jag vetat då vad jag vet nu
så hade livet varit klart och tydligt
och sett mycket bättre ut
ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
förutom du
och jag undrar
vem kommer att få sova i din säng?
vem håller du om när det blåser?
vem får bo i drömmen du drömmer?
en stilla doft av aprikoser
och vilda rosor
vilda rosor
om jag vetat då vad jag vet nu
så hade livet varit klart och tydligt
och sett mycket bättre ut
ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
förutom du
förutom du
utan nån som du
När man vet utan att riktig förstå.
Det är knas.
& imorron börjar skolan igen.
Känns ganska bra, men
samtidigt skulle jag vilja få
slippa stressen.
Det känns, men mitt hjärta
vill inte förstå, att jag inte
har någon chans. Jag måste
nog få höra det igen, S.
Pappa is the shit!
Han försvarar mig mot mamma :)
Det har alltid varit så, jag och
pappa, mot mamma. Och hon
vet om det.
Nu har jag gjort klart ett skolarbete,
äntligen! Så nu väntar bara 5 saker
att plugga.
Tre S, kan du hitta dem?
Snön har fallit på taken, upptäckte det redan
när jag skulle till bussen nu i natt. När jag
väl var hemma, frågade mamma om jag
"hade tagit någonting",
ja sade jag, man ska ju vara ärlig.
Hon sa att vi skulle prata mer nu på
morgonen, klockan halv nio. Och när jag
frågade varför just halv nio, svarade hon
att det är vid den tiden man mår som mest
illa.
Jag fick sova fram till halv tolv ändå. Dock
vaknade jag vid halv nio bara för att hon hade
sagt att hon ville prata med mig. Dumma
hjärna.
Men när mamma upptäckte att jag hade
vaknat kom hon iallafall in på mitt rum
och sa att rummet stank av sprit,
liksom pappa. Sedan var det tyst en stund.
När hon öppnade munnen igen var det för
att säga, att hon minsann inte tänkte ta hand
om ett fyllo, att det var bäst att jag flyttade hem-
ifrån så snabbt som möjligt. Va fan, som om
jag skulle vara det. Aldrig.
Jag hade dock ett väldigt trevligt telefonsamtal
med Shanay, när jag satt på tåget från stan,
efter att ha träffat Albert, Ö, Katarina, Johannes
och andra. Innan festen. Det var mysigt. Allt.
Men mest att få prata med Shanay.
Loving Annabelle <3
Min favoritfilm! Om du inte har sett den borde
du verkligen göra det IDAG!
Close to you - The Carpenters
"On the day that you were born, the angels got together
And decided to create a dream come true
So they sprinkled moondust in your hair
And golden starlight in your eyes of blue"
Amanda Jenssen, min absoluta favorit!
http://www.youtube.com/watch?v=uc4frBAtFo4
Imorgon är det idol igen :)
Vem vill följa med och se finalen, i globen? Gratis!
"You will never find the right person,
if you never let go of the wrong one."
men om personen inte är fel för mig,
jag är bara fel för denne. Varför kan
inte den där "lukt-teorin" fungera på
båda; att man endast dras till den lukt
som man själv tilltalar ?
Man faller medan man blundar,
och man landar aldrig bekvämt,
om man landar alls.
Ibland är livet en berg-och dalbana.
Man åker upp, plötsligt är man nere,
och innan man hinner reagera
mår man illa, spyr
och åkturen är slut.
Ibland är livet vackert och ljust.
Man plockar blommor, har någon att ge
dem till och när man kommer hem
får man en kram
istället för slag.
Ibland leker livet.
Man vågar drömma och hoppas,
och framtiden känns inte lika mörk
som den gjorde igår.
Skolan blir lidande, det är det enda.
Jag har liksom klivit ett steg tillbaka,
och att gå fram ett steg, känns för
tungt. Kanske har jag för mycket att
tänka på, kanske borde jag ta tag i
mig själv snart igen.
Men igår kändes livet lätt, allt gick bra,
och jag blev berörd av orden som hon
skrev till mig. Samtidigt kände jag en
liten hopplöshet i det hela.
Men igår kändes livet lätt.
Och jag saknar en annan.
Leéndet.
Rösten.
Allt.
Helt underbartfantastisktfiiint.
Kan inte få nog.
Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar få
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändå
Du dansar tyst en kärleksvals från ingen alls
I desperat jakt på en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nån kan ta
för en sekund av nånting bra
Kan någon ge vad du ska ha
Vill någon se vad du har sett
Kan du nånsin hitta rätt
och få tillbaka det du gett
Natten har sin sång om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar tår av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lår
Du har visor i ditt hår
och poesi i dina sår
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular
Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer
Men du är van vid folks manér
och från din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en tår i svarta hav
[Min själ, mitt hjärta]
Nej jag har inte tröttnat på att skriva blogg,
det är bara mitt internet som är knas.
Sjukt irriterande!
Efteråt följde jag med hem till Johanna, med
Alexi, Albert, Julia, Amanda, Lucia, Dan, Sara,
Nora, och Charlie. Hade trevligt!
Lite senare stack Amanda, Julia, Johanna
och jag ut på nån bar med pudelrockare :).
Lite hög musik när man är nykter men
annars var det roligt att spana in alla coola
människor. :)
Idag åkte jag direkt till Gamla Stan från Johanna,
gick på nån liten finsk marknad med mamma,
tills jag tröttnade och stack för att vandra lite på
Gamla stans gator, när mamma hade umgåtts
färdigt med sina vänner åkte vi hem.
Fryser ihjäl nu.
Sitter i skolan, på en lektion som precis håller på att börja. Det är allt annat än tyst i klassrummet och läraren verkar börja bli irriterad. "Nu får det vara nog" säger hon till sist och klassen tystnar av häpnad, för inte hade vi någonsin tidigare hört henne ryta till så högt, och inte kunde väl hon få sådan styrka i sin röst? Nej vi vill ju inte tro det, att andra klarar av och gör vissa saker som är helt mänskliga, för visst kan alla höja rösten när väl ens egen gräns överskridits. Samma sak gäller känslan av sorg. Det är naturligt att vara ledsen, och visa känslor bara man är det någon annanstans och när ingen annan ser.
Jag hajar till, möter lärarens blick och lyssnar med ett halvt öra på vad hon säger. Det finns så mycket annat att tänka på idag, det händer saker hela tiden, bra saker, men även dåliga. Våra nätverk med vänner, bekanta, "hej-kamrater", närstående och familj utvidgas från generation till generation. Och ändå känner man sig ensam när man går runt i en miljonstad som Stockholm, varför?
Det hjälper ganska mycket med ett "hej, hur mår du?" om personen verkligen bryr sig. För oftast har människan som ställt frågan i förbigående redan hunnit gå tjugo meter innan man ens hunnit svara, och då kan man nästan bara ropa ett "bra... det är bra" för vad skulle det spela för någon roll om man sa hur det egentligen är? Skulle personen då vända om, springa tillbaka, ge en kram, trösta och fråga om en fika, så man fick berätta orsaken till varför man mår som man gör?
Och när läraren efter genomgången kommer fram för att se hur det går med mina ekvationer, känner jag hennes varma andedräkt när hon frågar hur det är med mig, för idag är jag ju inte glad som jag brukar. När jag säger att det är okej, påpekar hon att det inte ser ut som det. Hon frågar om jag är trött. "ja, jag är trött" svarar jag, för det är jag också. Men helst vill jag våga säga att "nej, jag är inte trött, jag är bara så förbannat ledsen", utan att vara rädd för att behöva förklara. För man ska ju alltid ha en orsak, men idag har jag ingen.
Elinor tog denna bild på mig och Magnus Carlsson i somras.
fastnar i en bilkö
försöker komma loss
jag trodde att det skulle gå lätt
att glömma bort allt om oss
allt om oss
leendet det gråter
varje lögn är sann
varje dag så tänker jag
på saker som vi gjort för varann
med varann
om jag vetat då vad jag vet nu
så hade allting varit klart och tydligt
och sett annorlunda ut
för ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
utan nån som du
såg en tatuering
som påminde om dej
satte den på armen
för jag ville göra nånting för dej
nåt fint för dej
om jag vetat då vad jag vet nu
så hade livet varit klart och tydligt
och sett mycket bättre ut
ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
förutom du
och jag undrar
vem kommer att få sova i din säng?
vem håller du om när det blåser?
vem får bo i drömmen du drömmer?
en stilla doft av aprikoser
och vilda rosor
vilda rosor
om jag vetat då vad jag vet nu
så hade livet varit klart och tydligt
och sett mycket bättre ut
ingenting är värt nånting alls
ingenting är värt nånting alls
förutom du
förutom du
utan nån som du
Det är knas.
& imorron börjar skolan igen.
Känns ganska bra, men
samtidigt skulle jag vilja få
slippa stressen.
Det känns, men mitt hjärta
vill inte förstå, att jag inte
har någon chans. Jag måste
nog få höra det igen, S.
Han försvarar mig mot mamma :)
Det har alltid varit så, jag och
pappa, mot mamma. Och hon
vet om det.
Nu har jag gjort klart ett skolarbete,
äntligen! Så nu väntar bara 5 saker
att plugga.
Snön har fallit på taken, upptäckte det redan
när jag skulle till bussen nu i natt. När jag
väl var hemma, frågade mamma om jag
"hade tagit någonting",
ja sade jag, man ska ju vara ärlig.
Hon sa att vi skulle prata mer nu på
morgonen, klockan halv nio. Och när jag
frågade varför just halv nio, svarade hon
att det är vid den tiden man mår som mest
illa.
Jag fick sova fram till halv tolv ändå. Dock
vaknade jag vid halv nio bara för att hon hade
sagt att hon ville prata med mig. Dumma
hjärna.
Men när mamma upptäckte att jag hade
vaknat kom hon iallafall in på mitt rum
och sa att rummet stank av sprit,
liksom pappa. Sedan var det tyst en stund.
När hon öppnade munnen igen var det för
att säga, att hon minsann inte tänkte ta hand
om ett fyllo, att det var bäst att jag flyttade hem-
ifrån så snabbt som möjligt. Va fan, som om
jag skulle vara det. Aldrig.
Jag hade dock ett väldigt trevligt telefonsamtal
med Shanay, när jag satt på tåget från stan,
efter att ha träffat Albert, Ö, Katarina, Johannes
och andra. Innan festen. Det var mysigt. Allt.
Men mest att få prata med Shanay.
Min favoritfilm! Om du inte har sett den borde
du verkligen göra det IDAG!
And decided to create a dream come true
So they sprinkled moondust in your hair
And golden starlight in your eyes of blue"
http://www.youtube.com/watch?v=uc4frBAtFo4
Imorgon är det idol igen :)
Vem vill följa med och se finalen, i globen? Gratis!
